Tiden är ur led!

När vi var i London i augusti (mitten av augusti) så var "julen" i full gång på Harrods. What is going on tänkte vi när vi helt ovetandes klev in en vintervärld med pynt från golv till tak. Jag har aldrig har sett så mycket julpynt i hela mitt liv. Ikea kom tillbaka allt är förlåtet...



Det känns onekligen lite konstigt att mitt i värsta värmen, i sommarkläder, kliva in bland julglitttret. Det var tur att jag hade solglasögonen med mig så att jag slapp bli bländad :-) Julmusiken dånade ur högtalarna för att alla skulle komma in i julkänslan, oh my god!



Nu är man ju inte mer än människa och en människa som dessutom älskar julpynt. När värsta chocken hade lagt sig så sprang jag runt för att försöka hinna med att se allt vackert. Jag trodde att min älskade man skulle få fullständigt spatt. Han höll sig dock lugn tillräckligt länge för att jag skulle hinna med att se det mesta :-)



Alltså, bilderna kan inte göra rättvisa åt helheten men det var verkligen glittrigt pynt från golv till tak.



Det var svårt att se allt för det var så mycket av allting men tittade man noga hittade man fina detaljer överallt.



Det fanns massor med "Disneygranar" som var så fulla med pynt så att man inte såg något grönt.



Trots detta överdåd tyckte jag att det var svårt att hitta något som var av större kvalitet. Till slut hittade jag två jättefina glasdekorationer som fick följa med hem. De var tunga och rätt så stora och kändes lite rejäla. Dessutom passar de in i vårt kristalltema som vi har i vår egen gran.



Jag vet inte när de börjar med sitt jultema på Harrods men det kändes som att det hade pågått ett tag. Även om glittret tilltalar mig så känns det lite konstigt att inte årstiderna och dess högtider kan få ha sin egen tid. Är det inte egentligen det som gör att vi tex. får julkänsla. Visst jag drar gärna ut på härligheten några veckor men närmare ett halvår kanske är att överdriva?! När till och med jag som älskar julpynt och alltid överdriver pyntet en smula tycker att det har gått för långt då har det verkligen gått för långt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0