Jag vill, jag ska och jag kan!
Det där med att ha panik över ingenting, haka upp sig på detaljer, aldrig vara nöjd med sin insats, känna sig ständigt värdelös, lova sig själv hundra saker men aldrig hålla löftena, alltid lova andra och böja sig tredubbel för att fixa det, alltid bita ihop i alla lägen, aldrig våga visa vem man egentligen är, hålla tyst och gråta när ingen ser, ta ansvar för allt även för andras uppgifter, göra saker som känns fel bara att det förväntas samt att alltid vara så himla förbannat duktig och jaga måsten hela dagarna det måste vara något slags syndrom som jag lider av!! Jag är nog långt ifrån ensam även om man ofta känner sig just ensam.
Jag vill känna mig vacker som jag är, vara nöjd med min insats även om det blir mindre bra, älska mig själv, inse att jag kan en massa saker och att jag är bra, veta att jag är värd kärlek, våga säga min mening och sluta kompromissa med den jag är. Istället för att hela tiden tänka på att ”jag vill inte men gör ändå” så ska jag tänka mer på ”vad jag faktiskt vill och göra det”.
Jag befinner mig mitt i livet och det är dags att portförbjuda de inre demonerna och vända på den här skutan nu. Jag vill, jag ska och jag kan!
