Saltgruvan i Wieliczka!
En utav dagarna i Krakow tog vi en tur till saltgruvan i Wieliczka, en bit utanför Krakow. Gruvan försåg Polen med det vita guldet och gjorde landet rikt redan på medeltiden. Idag är det endast ett museum och det salt som utvinns ur gruvan idag säljs endast inom landet.
Allt var rent, prydligt, mycket välordnat och välorganiserat. Vi hade en bra guide som pratade bra engelska med ett tempo som alla kunde hänga med på. Till och med biljetterna var fina!
Efter 400 steg var man nere i ett vindlande system av gångar. Gruvarbetare som jobbat där mejslade fram figurer i salt på sin fritid och jisses vilka konstnärer det fanns där ner i underjorden. De hade även ställt ut dockor i naturlig storlek för att visa hur det gick till i gruvan. De hade hästar därnere långt fram i vår tid och enligt utsago lever den sista hästen som jobbade i gruvan än... på någon grön äng någonstans...
Det fanns sinnrika system för att få upp saltet till ytan med ett system av salthissar.
Det var dämpad beslysning och lite svårt att fota därnere. Här kommer en blandning av mina och min systers bilder. Figurerna bestod av allt från legender, sju små dvärgar till politiker, kungar och såklart påven.
Det gällde att hänga med guiden och inte gå bort sig för det vindlade gånger till höger och vänster. Nej vars, guiderna höll god ordning och räknade in alla hela tiden.
Vissa grottor visade hur gruvarbetarna kröp i små gångar och banade vägen för övriga.
Det fanns flera kyrkokapell där nere och en kyrka eller ska vi säga katedral. Allt var gjort av salt och kristallkronorna bestod av en massa saltkristaller.
Nere i det himmelskt vackra närmast katedralliknande kyrkorummet stod en madonna i rent genomskinligt salt och glimmade.
Kända konstverk var utkarvade på väggarna. Det var två bröder som gjorde hela katedralen och ytterligare en man som avslutade deras arbete. Den sista mannen blev sedermera en känd konstnär i Polen. Minns tyvärr inte hans namn.
Det pågick en massa kommers i underjorden med restaurang, kiosker och försäljning av smycken i bärnsten mm. Det fanns toaletter och mobilzoner där du kan sms:a till dina nära från ett annorlunda ställe. Vilket jag såklart testade.
Till slut tog vi en trång hiss upp till ytan. Den for upp med en himla fart och så var det slut på det äventyret.
Allt var rent, prydligt, mycket välordnat och välorganiserat. Vi hade en bra guide som pratade bra engelska med ett tempo som alla kunde hänga med på. Till och med biljetterna var fina!
Efter 400 steg var man nere i ett vindlande system av gångar. Gruvarbetare som jobbat där mejslade fram figurer i salt på sin fritid och jisses vilka konstnärer det fanns där ner i underjorden. De hade även ställt ut dockor i naturlig storlek för att visa hur det gick till i gruvan. De hade hästar därnere långt fram i vår tid och enligt utsago lever den sista hästen som jobbade i gruvan än... på någon grön äng någonstans...
Det fanns sinnrika system för att få upp saltet till ytan med ett system av salthissar.
Det var dämpad beslysning och lite svårt att fota därnere. Här kommer en blandning av mina och min systers bilder. Figurerna bestod av allt från legender, sju små dvärgar till politiker, kungar och såklart påven.
Det gällde att hänga med guiden och inte gå bort sig för det vindlade gånger till höger och vänster. Nej vars, guiderna höll god ordning och räknade in alla hela tiden.
Vissa grottor visade hur gruvarbetarna kröp i små gångar och banade vägen för övriga.
Det fanns flera kyrkokapell där nere och en kyrka eller ska vi säga katedral. Allt var gjort av salt och kristallkronorna bestod av en massa saltkristaller.
Nere i det himmelskt vackra närmast katedralliknande kyrkorummet stod en madonna i rent genomskinligt salt och glimmade.
Kända konstverk var utkarvade på väggarna. Det var två bröder som gjorde hela katedralen och ytterligare en man som avslutade deras arbete. Den sista mannen blev sedermera en känd konstnär i Polen. Minns tyvärr inte hans namn.
Det pågick en massa kommers i underjorden med restaurang, kiosker och försäljning av smycken i bärnsten mm. Det fanns toaletter och mobilzoner där du kan sms:a till dina nära från ett annorlunda ställe. Vilket jag såklart testade.
Till slut tog vi en trång hiss upp till ytan. Den for upp med en himla fart och så var det slut på det äventyret.
Kommentarer
Trackback
